Taggsallat, Lactuca serriola, är en hög, taggig släkting till vanlig sallat som ofta betraktas som ogräs. Den växer på torra och störda marker och känns bland annat igen på sina blågröna blad, små gula blomkorgar och den vita mjölksaften som kommer fram när växten skadas.
Historiskt har vilda Lactuca-arter använts inom örtmedicin, framför allt för påstådda lugnande och smärtstillande effekter. Växtsaften har ibland kallats ”sallatsopium”, men namnet är missvisande: taggsallat innehåller inte opium eller morfin.
Det finns intressanta ämnen i växten, bland annat lactucin och lactucopicrin, och djurstudier har visat både sederande och smärtstillande aktivitet. Däremot saknas fortfarande tillräckliga kliniska studier för att betrakta Lactuca serriola som en säker och etablerad behandling mot smärta, sömnproblem eller ångest.
Så känner du igen Lactuca serriola
Taggsallat tillhör familjen korgblommiga växter, Asteraceae.
En fullvuxen planta kan bli hög och ganska smal.
Typiska kännetecken är:
- blågröna till grågröna blad
- taggar längs bladkanterna
- tydliga taggar på undersidan av bladets mittnerv
- vit mjölksaft när växten skadas
- många små gula blomkorgar
- en upprätt, förgrenad blomsterstängel
Bladen sitter ofta på ett sätt som ger dem ett ganska vertikalt utseende, vilket är karakteristiskt för arten. Botanisk forskning beskriver också Lactuca serriola som en mycket spridd vild art som etablerat sig i många delar av världen.
Säker artbestämning är avgörande
Använd aldrig en vild växt till mat eller örtpreparat om du inte är helt säker på identiteten.
Det är särskilt viktigt här eftersom flera olika Lactuca-arter förekommer under namn som:
- wild lettuce
- bitter lettuce
- prickly lettuce
- opium lettuce
De är inte automatiskt likvärdiga när det gäller innehåll eller säkerhet.
Exempelvis finns dokumenterade förgiftningsfall efter konsumtion av Lactuca virosa, en närbesläktad art som också marknadsförs som ”wild lettuce”.
Vad är lactucarium?
När växten skadas utsöndras vit mjölksaft.
När sådan latex från vissa Lactuca-arter torkar har den historiskt kallats lactucarium.
Det har gett upphov till benämningen ”lettuce opium”.
Men jämförelsen med opium är lätt att misstolka.
Lactucarium innehåller inte samma narkotiska opiater som opiumvallmo. I stället innehåller Lactuca-arter bland annat seskviterpenlaktoner såsom lactucin och lactucopicrin.
I djurförsök har dessa ämnen visat sederande och smärtstillande aktivitet.
Det betyder inte att hemmagjorda koncentrat av taggsallat fungerar som ett säkert naturligt smärtstillande läkemedel.
