Det viktiga som ofta utelämnas: vitklöver kan innehålla cyanogena ämnen
Det här är en betydligt viktigare detalj än många artiklar om vitklöver nämner.
Vitklöver kan producera de cyanogena glykosiderna linamarin och lotaustralin. Under vissa förhållanden kan dessa bidra till bildning av vätecyanid när växtvävnaden bryts ned. Halterna varierar mycket mellan olika plantor, sorter och växtförhållanden.
Det betyder inte att några enstaka vitklöverblommor automatiskt är farliga.
Men det är ett bra skäl att inte göra stora mängder rå vitklöver, koncentrerade pulver eller hemmagjorda extrakt till en daglig ”hälsokur”.
Variation och måttlighet är betydligt klokare än stora koncentrerade mängder.
Är vitklöver ätlig?
Vitklöver har traditionellt använts i mat, framför allt blommorna. En vetenskaplig genomgång av vit- och rödklöver beskriver bland annat traditionell användning av klöverblommor i sallader, soppor, desserter och drycker.
Om växten används som mat bör den:
- vara säkert identifierad
- komma från en ren växtplats
- inte vara besprutad
- tvättas noggrant
- användas i måttliga mängder
Det är bättre att betrakta vitklöver som en ovanlig vild ingrediens än som något man behöver konsumera dagligen för hälsans skull.
Plocka inte från vilken gräsmatta som helst
Det här är särskilt viktigt med klöver eftersom den ofta växer på platser där människor inte tänker på vad marken kan ha utsatts för.
Undvik växter från:
- trafikerade vägkanter
- hundrastningsområden
- områden där bekämpningsmedel kan ha använts
- industriområden
- järnvägsmiljöer
- mark med okänd föroreningshistorik
Livsmedelsverket beskriver att bekämpningsmedel används för att kontrollera bland annat ogräs, och vilda växter från en okänd plats bör därför inte automatiskt betraktas som lämpliga livsmedel.
Klöver från en egen obehandlad trädgård är lättare att ha kontroll över.
