7. Smärtlindring – intressanta djurstudier, men inga säkra slutsatser för människor
Extrakt från Mimosa pudica har i preklinisk forskning undersökts för möjliga smärtstillande effekter.
Sådana resultat används ibland på nätet som stöd för att växten skulle kunna behandla:
- huvudvärk
- migrän
- tandvärk
- muskelvärk
Det är ett för stort steg.
Prekliniska studier är framför allt ett sätt att identifiera ämnen som kanske är värda att undersöka vidare. De visar inte att en viss mängd te, pulver eller bladpasta fungerar som ett säkert smärtstillande läkemedel för människor.
8. Antioxidanter – sant i en begränsad mening
Mimosa pudica innehåller olika växtämnen, bland annat flavonoider och andra sekundära metaboliter.
Det innebär att extrakt kan visa antioxidativ aktivitet i laboratoriet.
Men uttryck som ”antioxidantkraftverk” säger ganska lite om faktisk hälsopåverkan.
Att ett växtextrakt neutraliserar fria radikaler i ett laboratorietest betyder inte att ett kosttillskott automatiskt:
- stärker immunförsvaret
- bromsar åldrande
- förebygger kroniska sjukdomar
- skyddar huden
Sådana slutsatser kräver kliniska studier.
9. Hud, akne och eksem
Det är möjligt att vissa ämnen i växten har egenskaper som är intressanta för framtida hudprodukter.
Men det finns inte tillräckliga data för att rekommendera hemmagjord Mimosa pudica-pasta mot akne eller eksem.
Växtmaterial kan dessutom orsaka hudirritation eller kontaktreaktioner hos känsliga personer.
Vid eksem är det säkrare att använda hudvård som är framtagen för känslig hud och söka vård om besvären är uttalade eller återkommande.
10. Sömn och oro – ännu ett område där djurforskning ofta överdrivs
Mimosa pudica har traditionellt använts vid bland annat sömnproblem och oro. Studier på djur har också undersökt möjliga effekter på ångestliknande beteende och nervsystem.
Men det finns inte tillräcklig klinisk evidens för att rekommendera växten som behandling mot:
- sömnlöshet
- ångest
- depression
- stress
Ett nyligen publicerat prekliniskt arbete beskriver dessutom området som potentiellt intressant för framtida forskning snarare än som etablerad behandling.
