Mimosa pudica, ofta kallad känslig planta eller ”touch-me-not”, är mest känd för sitt märkliga beteende: bladen fälls snabbt ihop när växten berörs. Det är en fascinerande försvarsreaktion som gjort den populär som prydnadsväxt.
Men på nätet beskrivs den också som ett naturligt läkemedel mot allt från infektioner och förstoppning till sömnproblem, ledvärk, urinvägsbesvär och parasiter. Här behöver man skilja tydligt mellan traditionell användning, laboratorieforskning och bevisad effekt hos människor.
Det finns forskning som visar att växten innehåller biologiskt aktiva ämnen och att olika extrakt har studerats i provrör och djurförsök. Däremot saknas fortfarande god klinisk evidens för de flesta av de starka hälsoeffekter som ofta tillskrivs Mimosa pudica. Översikter beskriver växten som farmakologiskt intressant, men också som något som behöver betydligt mer forskning innan den kan rekommenderas som behandling.
1. Antimikrobiella egenskaper – lovande i laboratoriet, men inte samma sak som behandling
Olika extrakt från Mimosa pudica har i laboratoriestudier visat aktivitet mot vissa bakterier och andra mikroorganismer.
Det betyder att växten innehåller ämnen som kan vara intressanta för framtida läkemedelsforskning. Men en effekt i ett provrör innebär inte automatiskt att en hemmagjord växtpasta är säker eller effektiv på ett sår.
Det finns därför inte tillräckligt stöd för att rekommendera Mimosa pudica som ersättning för etablerad sårvård eller antibiotikabehandling.
Vad är säkrare vid mindre sår?
Rengör såret med rent vatten, håll det rent och sök vård vid tecken på infektion som:
- ökande rodnad
- svullnad
- var
- feber
- tilltagande smärta
Att lägga okända växtextrakt eller bladmassor direkt i öppna sår kan dessutom föra in smuts och mikroorganismer.
2. Antiinflammatoriska effekter – huvudsakligen studerade i djurmodeller
Mimosa pudica innehåller bland annat flavonoider, tanniner och andra växtämnen som har undersökts för antiinflammatoriska egenskaper.
Exempelvis finns djurstudier där extrakt har studerats vid experimentellt framkallad inflammation i tarmen. Resultaten kan vara intressanta, men de kan inte direkt översättas till behandling av artrit, reumatism eller andra inflammatoriska sjukdomar hos människor.
Påståendet att en pasta av bladen skulle lindra ledvärk bör därför ses som traditionell användning, inte etablerad medicinsk behandling.
