Bilder där rossticklingar sticks rakt genom en tomat och några veckor senare visas med stora vita rötter sprids ofta på sociala medier. Metoden ser nästan för enkel ut för att vara sann – och det finns goda skäl att vara skeptisk.
Rosor kan absolut förökas från sticklingar, men det finns inget etablerat trädgårdsstöd för att en tomat skulle vara ett särskilt effektivt rotningsmedium. Professionella odlingsråd rekommenderar i stället ett luftigt, fuktighetshållande substrat och rätt balans mellan fukt, ljus och temperatur. Royal Horticultural Society beskriver rosor som växter som kan förökas både med mjuka och vedartade sticklingar.
Tomatknepet är därför bättre att se som ett viralt experiment än som den säkraste vägen till nya rosplantor.
Vad bilden egentligen visar
Metoden brukar se ut ungefär så här:
En färsk rosgren klipps i flera bitar. Sticklingarna sticks ner i en halverad eller hel tomat, och allt planteras sedan i jord. Efter en tid visas sticklingar med ett stort rotsystem och ibland till och med en blommande rosplanta.
Idén är att tomaten skulle hålla sticklingen fuktig och samtidigt ge näring.
Problemet är att en mogen tomat också består av mycket vatten, socker och organiskt material. När den begravs börjar den brytas ner. Det kan skapa en alltför blöt och syrefattig miljö runt sticklingens bas, vilket snarare kan öka risken för röta än hjälpa rotbildningen.
Rötter behöver både fukt och syre. RHS betonar även vid odling utan jord att rotzonen måste vara väl syresatt och att rötter kan ta skada i stillastående, syrefattiga förhållanden.
Det här behöver en rosstickling för att bilda rötter
En avklippt rosgren har till en början inget eget rotsystem. Under de första veckorna måste den därför överleva samtidigt som nya rötter utvecklas från vävnaden nära sticklingens nedre del.
För att lyckas behövs framför allt:
- en frisk stickling
- tillräckligt hög luftfuktighet
- ett luftigt odlingsmedium
- jämn men inte överdriven fuktighet
- ljust läge utan stark uttorkande sol
- tid
Det är betydligt viktigare än att tillsätta frukt, honung eller andra köksingredienser.
Så tar du en bra rosstickling
Välj en frisk ros utan tydliga tecken på sjukdom.
En bra stickling tas från en stark, frisk gren. För sommarförökning är en ung men inte extremt mjuk skottbit ofta lämplig.
Klipp en bit som är ungefär 10–15 cm lång och har flera bladfästen, så kallade noder.
Gör det nedersta snittet strax under en nod.
Använd en ren och vass sekatör. Ett rent snitt skadar vävnaden mindre och minskar risken att föra över sjukdomar mellan plantor.
