Har gåsgräs en vätskedrivande effekt?
På nätet presenteras detta ofta som etablerat faktum, men underlaget är mycket svagare än formuleringarna antyder.
Det finns forskning kring växtens farmakologiska egenskaper, och översikter beskriver flera traditionellt tillskrivna effekter. Den tillgängliga forskningen består dock till stor del av laboratorieförsök, djurstudier och studier på koncentrerade växtextrakt.
Det finns därför inte tillräckligt stöd för ett råd som:
”Drick en kopp gåsgräste varje morgon för njurarna.”
Även om en växt skulle öka urinproduktionen betyder det dessutom inte automatiskt att den förbättrar njurfunktionen.
Mer urin betyder inte att njurarna ”renas”
Det här är ett viktigt missförstånd.
Njurarna filtrerar blodet och reglerar bland annat kroppens:
- vätskemängd
- elektrolyter
- syra-basbalans
- utsöndring av vissa avfallsämnen
Att kissa mer innebär inte att njurarna automatiskt fungerar bättre eller att kroppen ”avgiftas” snabbare.
Vätskedrivande läkemedel används vid vissa sjukdomar, men då av specifika medicinska skäl och med kontrollerad dosering. 1177 beskriver exempelvis hur vätskedrivande läkemedel kan användas vid njurinflammation med svullnad.
Det är något helt annat än att själv börja dricka ett vätskedrivande örtte.
Djurstudier är intressanta – men inte tillräckliga
Det finns djurstudier där vattenextrakt av Eleusine indica har undersökts i modeller av experimentellt framkallad njurskada.
En studie rapporterade exempelvis förbättringar av vissa njurmarkörer hos råttor som fått ett växtextrakt efter att njurpåverkan framkallats experimentellt.
Det visar att växten innehåller ämnen som kan vara intressanta för fortsatt forskning.
Men det betyder inte att:
- vanligt te ger samma dos
- samma effekt uppstår hos människor
- växten behandlar kronisk njursjukdom
- högre doser är säkra
- långvarig användning är ofarlig
Vägen från en djurstudie till en säker medicinsk behandling är lång.
