Alpa är för många förknippat med äldre generationers husapotek. Den starkt doftande, alkoholbaserade lösningen användes traditionellt till massage, trötta muskler och olika hemmakurer. På nätet lever flera gamla recept kvar: Alpa på en sockerbit mot magont, blandningar med aspirin för hälar och liktornar, kryddnejlika i Alpa mot tandvärk och olika örtblandningar mot värk.
Att ett råd har använts länge betyder däremot inte automatiskt att det är säkert eller medicinskt effektivt. Flera av de gamla Alpa-kurerna bör inte användas på det sätt som de beskrivs i virala artiklar, särskilt inte när de innebär att en utvärtes produkt ska sväljas eller appliceras på känsliga slemhinnor.
Det finns samtidigt intressanta förklaringar till varför vissa av huskurerna har fått sitt rykte. Mentol och alkohol kan exempelvis ge en tillfällig kylande känsla på huden, salicylater används i vissa hudprodukter och kryddnejlikeolja har traditionellt använts för kortvarig lindring av tandvärk. Men det är något helt annat än att hemmagjorda blandningar skulle behandla orsaken bakom magont, karpaltunnelsyndrom, ledproblem eller tandinfektioner.
Vad är Alpa egentligen?
Alpa är ett namn som framför allt förknippas med alkoholbaserade produkter avsedda för utvärtes användning, exempelvis massage och hudapplicering.
Det är en viktig detalj när man läser äldre huskurer.
En produkt avsedd för huden ska inte automatiskt behandlas som ett livsmedel bara för att människor tidigare har använt den invärtes. Det gäller särskilt produkter med hög alkoholhalt och andra ingredienser som är tillsatta för utvärtes användning.
Den moderna och säkrare principen är enkel: följ produktens aktuella märkning och användningsområde istället för gamla hemmarecept.
