Den kryper längs marken, sprider sig snabbt mellan gräs och rabatter och betraktas ofta som ett ogräs. Men jordreva är betydligt mer intressant än sitt rykte. Den lilla växten med rundade blad och violetta blommor har använts som krydda och ört i europeiska hushåll under lång tid.
Samtidigt omges jordrevan av många överdrivna hälsopåståenden. Den beskrivs ibland som ett naturligt botemedel mot allt från hosta och matsmältningsbesvär till leverproblem och inflammation. Så säkra slutsatser går inte att dra. Jordreva kan användas som en aromatisk växt i små mängder, men den ersätter inte medicinsk behandling.
Vad är jordreva?
Jordreva heter Glechoma hederacea och tillhör familjen kransblommiga växter. Den är flerårig och sprider sig längs marken med långa, krypande stjälkar som kan slå rot på flera ställen.
Den växer ofta i:
- Trädgårdar och gräsmattor
- Parker och vägkanter
- Lövskogar
- Diken och skuggiga sluttningar
- Fuktig, näringsrik jord
Jordreva trivs särskilt bra i halvskugga men kan även växa i soligare lägen om marken inte blir alltför torr.
Så känner du igen jordreva
Växten är vanligtvis låg och blir sällan högre än omkring 10–25 centimeter. Under våren och försommaren får den små blåvioletta eller lila blommor.
Typiska kännetecken är:
- Rundade eller njurformade blad
- Mjukt tandade bladkanter
- Blad som sitter parvis mittemot varandra
- Fyrkantiga stjälkar
- Små violetta blommor i bladvecken
- En tydlig, kryddig doft när bladen gnuggas
Doften kan beskrivas som en blandning av mynta, örter och lätt bitter grönska.
Använd aldrig en vild växt i mat eller te om du inte är helt säker på artbestämningen.
Jordreva ska inte förväxlas med murgröna
Trots att jordreva ibland kallas markmurgröna på andra språk är den inte nära släkt med vanlig murgröna, Hedera helix.
Murgröna är en vedartad klätterväxt med hårdare, ofta flikiga blad. Den ska inte användas som livsmedel. Jordreva är däremot en låg, mjuk och krypande ört med tydligt aromatiska blad.
Liknande växter inom kransblommiga familjen kan också förekomma på samma platser. En felidentifiering bör aldrig avfärdas som betydelselös.
