Fingerhirs, ofta kallad crabgrass på engelska, betraktas vanligtvis som ett besvärligt ogräs i gräsmattor och odlingar. På olika hälsosidor beskrivs växten däremot som en bortglömd medicinalväxt som sägs kunna rena njurarna, sänka blodsockret, lindra inflammation och stärka immunförsvaret.
De långtgående påståendena är inte tillräckligt vetenskapligt underbyggda. Det finns laboratorieforskning och dokumenterad traditionell användning inom släktet Digitaria, men det saknas tillförlitliga kliniska studier som visar att te eller juice av fingerhirs behandlar sjukdomar hos människor.
Dessutom omfattar namnet crabgrass flera olika arter som kan vara svåra att skilja åt. Ett okänt gräs från en gräsmatta kan också vara förorenat av djur, trafik, mögel, gödselmedel eller bekämpningsmedel. Det bör därför inte användas till hemmagjort te, juice eller sårbehandling.
Vad är fingerhirs?
Fingerhirs är ett gemensamt namn för vissa gräs inom släktet Digitaria. Den art som ofta avses i virala texter är blodfingerhirs, Digitaria sanguinalis.
Det är ett ettårigt, värmeälskande gräs som gärna växer i:
- Tunna och torra gräsmattor
- Köksland och rabatter
- Sandig eller störd jord
- Sprickor mellan plattor
- Vägkanter och industrimark
- Åkrar och andra odlade områden
Blodfingerhirs är spridd i stora delar av världen och betraktas främst som ett konkurrenskraftigt ogräs. Arten kan tränga undan andra växter och orsaka problem i jordbruk och trädgårdar.
Så kan växten kännas igen
Fingerhirs växer ofta utbrett längs marken innan stråna böjer sig uppåt. Den kan bilda rötter från de nedersta noderna där stjälkarna kommer i kontakt med jorden.
Vanliga kännetecken är:
- Breda, platta gräsblad
- Strån som breder ut sig från en central punkt
- Håriga blad eller bladslidor hos vissa arter
- Fingerliknande blomax i toppen
- Grön till rödviolett färg nära bladbasen
- Ett tätt och snabbt växande bestånd
Blomställningen består ofta av flera smala ax som strålar ut ungefär som fingrar från en hand. Det är detta utseende som ligger bakom namnet fingerhirs.
Identifiera inte en växt som ätlig enbart med hjälp av ett foto eller en mobilapp. Flera gräsarter liknar varandra, särskilt innan de blommar.
Har fingerhirs använts som mat?
Frön från vissa arter inom släktet Digitaria har historiskt använts som spannmål. Fonio, som kommer från andra Digitaria-arter, odlas fortfarande som livsmedel i delar av Västafrika.
Även frön från Digitaria sanguinalis har enligt historiska uppgifter använts i bland annat gröt och soppor. Växten har också förekommit som fodergräs.
Det betyder inte att vanligt ogräs från en gräsmatta är säkert att samla och äta. Skillnaden är stor mellan:
- En korrekt identifierad gröda
- Rensade och bearbetade frön
- Kontrollerad livsmedelsodling
- Ett okänt gräs från vägkant eller trädgård
Vilda växter kan ha kommit i kontakt med föroreningar och kan vara felidentifierade. Använd därför inte gräsmatteogräs som livsmedel utan säker artkunskap och dokumenterad livsmedelssäkerhet.
Vad säger forskningen om medicinsk användning?
Det finns publikationer som sammanställer traditionell användning och laboratoriestudier av olika arter inom släktet Digitaria. Vissa växtextrakt har exempelvis undersökts för antioxidativa eller antimikrobiella egenskaper.
Sådana resultat är endast ett tidigt steg i forskningen. Ett koncentrerat extrakt som påverkar bakterier eller celler i ett laboratorium är inte samma sak som att dricka te på färskt gräs.
För att rekommendera en växt som behandling behövs bland annat kunskap om:
- Säker dosering
- Upptag i människokroppen
- Biverkningar
- Långtidseffekter
- Läkemedelsinteraktioner
- Effekt i välgjorda kliniska studier
Dessa uppgifter saknas för hemmagjorda preparat av blodfingerhirs. En översiktsartikel om släktets medicinska potential bygger huvudsakligen på traditionella uppgifter och tidig laboratorieforskning, inte på etablerade behandlingar för människor.
