Jag uppfostrade mina tvillingsystrar helt på egen hand – tills vår mamma flera år senare plötsligt stod utanför dörren igen.

Lorraine började anklaga mig

Efter mötet ringde hon mig.

– Du har vänt dem mot mig.

– Nej.

– De behandlar mig som en främling.

– För dem är du nästan en främling.

– Du har säkert pratat illa om mig i hela deras liv.

– Jag har gjort motsatsen. Jag har försökt förklara att människor ibland fattar dåliga beslut när de själva mår dåligt.

– Då borde de vara mer förstående.

– Förståelse kan inte krävas av de barn som blev lämnade.

Hon blev tyst.

– Jag vill ha tillbaka min familj, sa hon.

– Då måste du börja med att lära känna den familj som finns, inte kräva att vi ska spela de roller du önskar.

Hon försökte skynda på allt

Lorraine ville snabbt gå från korta möten till helgbesök och övernattningar.

Behandlaren avrådde från det.

Flickorna behövde tid. De hade skolgång, aktiviteter och ett etablerat liv. Framför allt behövde de se om Lorraine kunde vara konsekvent under längre tid.

Det var just konsekvens som tidigare saknats.

Till en början kom hon till varje möte.

Sedan ställde hon in ett besök med kort varsel.

Nästa gång kom hon nästan en timme för sent och sa att bussen hade varit försenad.

Vid ett tredje tillfälle dök hon inte upp alls.

Ava satt tyst i bilen på väg hem.

– Hon gör det igen, sa hon till slut.

Jag ville säga att det kanske fanns en förklaring, men stoppade mig själv.

Barn ska inte alltid behöva skapa ursäkter åt vuxna.

Bakom återkomsten fanns ett annat motiv

Några veckor senare kontaktade min advokat mig.

Lorraine hade ansökt om ekonomiskt stöd och uppgett att hon snart skulle ha sina två minderåriga döttrar boende hos sig.

Hon hade dessutom berättat för sin hyresvärd att familjeåterföreningen skulle ge henne rätt till en större bostad.

Jag kände hur ilskan växte.

När jag konfronterade henne förnekade hon först att detta hade påverkat hennes återkomst.

Sedan erkände hon att hennes ekonomiska situation var svår.

– Det betyder inte att jag inte älskar dem, sa hon.

– Nej. Men det betyder att du fortfarande gör dem till en lösning på dina problem.

– Jag behöver bara hjälp att komma igång.

– De är barn, Lorraine. De är inte en bostadsansökan eller en inkomstkälla.

Det samtalet blev vändpunkten.